Shamanism för nybörjare

Ordet shaman står för ”Den som vet”. Det är ett tungusiskt ord från Sibirien och har blivit till ett allmänt accepterat låneord för att beskriva de fenomen som shamaner praktiserar världen över. Men det är ett diffust ord och bör användas mer som en användbar fingervisning till vad vi diskuterar, snarare än en absolut identifikation av något.

Det är ett misstag att tro att det finns en sorts shamanism och att den ser likadan ut överallt. Shamanismens form styrs i mycket av kulturyttringarna i det samhälle som den praktiserats i, man kan exempelvis säga att det finns en viss typ av shamanism i Mongoliet medans det finns en annan typ av shamanism i Amazonas eller varför inte här uppe i norden.
Men trots denna vanliga kulturförankring av shamanskt praktiserande så finns det många exempel där shamanismen inte präglas av en viss kultur utan har funnit en mer gränsöverskridande form. Det sistnämnda är kanske mest vanligt i västvärlden där den shamanska kulturen sedan länge försvunnit och shamaner i vår tid nu skapat något nytt; ofta inspirerat och lånat ifrån andra kulturer vars shamanska kulturarv inte gått förlorat i tiden.

Även om shamanism har många gemensamma och karakteristiska drag, som tas upp nedan, så är inte shamanismen en rörelse eller en lära. Poängen är att shamaner ofta är enskilda kloka gubbar eller gummor, män och kvinnor som verkar i stammen/gruppen för att hjälpa och undervisa andra i olika syften. Förutom rollen som själslig helare så har traditionellt sett shamanen ofta andra roller som ex: historieförvaltare, ört- och läkeväxtkunnig, rådgivare, vägledare, själasörjare, upprätthållare och förvaltare av stammens heliga föremål, kunskap osv.

För en utomstående så kan man ganska snart urskilja vissa karakteristiska drag inom Shamanismen. Även om kulturen präglar shamanens yrkesutövande så har antropologer funnit att vissa shamanska drag är identiska oavsett vilken kultur som shamanen härstammar ifrån. Shamaner har själva inga problem att acceptera dessa mystiska detaljer av anledningen: "Att det är ju bara så som världen alltid har sett ut".

Shamanen arbetar alltid med andarna. Utan välvilliga andar så finns det heller ingen shaman. Sätten att bli Shaman kan vara ganska många. Kunskap kan gå i arv inom familjer/stammen eller så kan den köpas och läras ut av en Shaman mot en viss kostnad. Ofta så sker mycket av lärotiden genom en kombination av flera tillvägagångssätt. Men oavsett hur en person lär sig shamanska tekniker så måste lärdomarna också komma direkt från andevärlden. Utan denna kallelse så kan den shamankunnige aldrig bli riktigt kraftfull. Traditionellt så kan dessa lärdomar komma utifrån drömmar eller genom andra transliknande tillstånd där shamanen tas till andevärlden och får kunskapen direkt ifrån andarna. Shamanen kan sägas bli invigd.

Shamaner arbetar alltid genom att förändra sitt medvetandetillstånd för att kunna se och verka i den andra verkligheten. Man brukar säga att shamaner uppnår extas och genom extasen så kan han eller hon kommunicera och påverka eller påverkas av andevärlden. Sätten att komma i detta tillstånd kan vara genom bruket av Enteogener, dvs bruket av heliga örter och växter i andligt och spirituellt syfte. Eller via trummans rytm, skallror, dans och andra instrument. Eller genom att utsätta kroppen för extrema påfrestningar med avsikten att påverka sinnet. Traditionellt så kan det sistnämnda innebära att shamanen vistas ute i naturen under längre perioder utan mat eller skydd. Fastar under längre perioder, vistas i svetthydda m m.

Shamaner reser alltid till andra världar för att hämta information eller för att påverka skeenden så att det får effekter i vår värld.
Det kan naturligtvis vara svårt för många personer att förstå att människor är förmögna till långt mycket mer än vad vår kropp begränsar oss till. Men så ligger det alltså till och shamaner över hela världen har vetat detta i alla tider.
Traditionellt sett så brukar man tala om tre världar. Dessa tre världar kan i sig ha många fler världar inom sig och vara sammanbundna på oväntade sätt, men huvudsättet är att se på verkligheten som indelad i en Övervärld, en Mellanvärld och en Undervärld.
Speciellt det västerländska sinnet har en tendens att jämföra språktermer och värdera något som bättre eller sämre utifrån det vanliga bruket av ett ord. Så fall inte i fällan och tänk på ”undervärld” som något jämförelsevis sämre än t ex ”övervärld”. Tanken på himmel eller helvete är något som kommit långt, långt senare och dessa idéer är inte bara helt felaktiga - de är inte ens relevanta i diskussionen.
Däremot så kan vi för intressets skull sätta vår egen ”värld” som en del av ”Mellanvärlden”. Men notera bruket av ”en del av”, vår värld och det vi ser är alltså inte allt som finns.

Att resa till andra världar kan som tidigare antytts vara för att hitta information eller kanske för att finna hjälp och helande. Oavsett vad shamanen har för avsikt så görs resan till den andra verkligheten med hjälp av och i samråd med shamanens egna välvilliga andehjälpare.

Själva Helandet är absolut väsentligt för Shamanen och är också själva huvudsyftet för det shamanska arbetet. En grundläggande roll för shamanen är just som helare och botare och jag vill gå så långt som att säga att de som inte ser sig själva som utövare av denna roll, inte heller utgör definitionen av en Shaman. Självklart så kan man utöva shamanska tekniker utan att i sig vara shaman, men att verka för helandet av andra människor och varelser är grundläggande för att kunna betraktas som en Shaman.

Insikten att "allt har liv" har en mycket stor betydelse i den shamanska världsbilden och tänkandet. Träd, blommor, berg, sjöar, vind och måne har alla egen själ och kan kommunicera med Shamanen. Det här kallas ett animistiskt tankesätt men innebär inte att Shamanen tillber föremål eller ting som gudar eller gudinnor. Snarare så ser shamanen sådana ting som heliga entiteter som shamanen kan kommunicera och samverka med på ett jämbördigt och respektfullt sätt, hellre än att sätta sig i en underdånig eller överlägsen position. Det är utifrån denna synvinkel som du ibland hör namn som ”Grandmother Earth”, Moder Jord, Farfar Sol eller Farmor Måne i shamanska sammanhang.

Shamanen har förståndet och insikten att vi alla i grunden hör samman och tillhör samma enda Ande. Men att livet hör samman skapar ingen svårighet i att livet också får finnas till för sin egen skull. Det är Guds/Spirits stora kärlek som gör denna fantastiska och gudomliga lek möjlig.